Mer hemma i förlustkänslan

Blir ett litet inlägg här.  Känner alltid av ett större skrivbehov efter en förlust.  Kanske för att det är lättare att analysera och tycka när det finns något att kritisera.  Kanske för att jag känner mig mer hemma i förlustkänslan. Jag vet inte riktigt hur man ska reagera på en segersvit utan att börja tjoa om SM-guld och hur fantastiskt allt och alla är.

Fast egentligen ska jag nog varken analysera eller kritisera.  Orsaken till förlusten är rätt uppenbar i mina ögon: Luleå är starka, snabba och revanschsugna.  VF orkar inte stå emot - tills 1-2 äntligen kommer. Då gör de det som blivit lite av säsongens signum.  De kommer igen.  Frölunda-vi ger oss aldrig!  Den mentaliteten leder till att dåliga insatser och förluster ändå för med sig poäng.  Det är rätt imponerande.

(Okej,  nu är jag otäckt nära ett litet SM-gulds-tjoande ändå. )

För övrigt vill jag också hylla lagets karisma utanför isen. Roger själv är en hyvens kille som med glimt och enormt kunnande radar upp klockrena citat.  Gårdagens om Klasen och Bandy fick mig att le trots att jag inte hunnit bearbeta straffinsläppet.  Sedan har vi Figren som via Twitter ger oss fans en utförlig förklaring till sitt personliga straff.

Och Dick A är... ja, han är Dick A.

Hockeyrim: AIK-Frölunda

Idag finns det inget att rimma på
Istället krossar vi AIK!

Hockeyrim: Frölunda - Växjö

Vi kommer från seger, 3-1 i tom bur
En hel del skicklighet, men också lite tur
Nu är det torsdag och Växjö hemma
Se upp för Rakhshani i deras första femma
Jag är också lite rädd för Robert Rosen
Även om bortastatistiken har varit något klen
Tre vinster om jag räknat rätt
Men då var mötet i Göteborg ganska tätt
Och nu är det bara två poäng
Ner till Smålands just nu bästa hockeygäng
Men ikväll blir det seger för indianen och hans stam
Det kan du skriva upp i ditt block, Sam Hallam

Om indianhuvudet kunde prata

"plötsligt small det av en bomb lät det som, men det var bara fyrverkeri som de hade när frölunda laget kommer ut!!! "

Jag är 24 år. I de flesta fall är inte det särskilt gammalt. Men det är en siffra som betyder att jag levt i tillräckligt många år för att minnas den utklädda indianen som alltid åkte med ut på isen tillsammans med laget under slutet av nittiotalet. Och då menar jag inte den barnsliga Indy. Jag menar den riktiga indianen.

Vart tog han vägen?

Men det är inte honom det här inlägget ska handla om. Nej, istället har jag grävt lite grann i en annan - mycket mer omtalad - introsymbol.

Imorgon gör den nämligen sin efterlängtade comeback i Scandinavium.

Symbolen som Frölundasupporten älskar att romantisera.

Indianhuvudet.

Och visst berättar den en hel del historier.

Så här skrev till exempel en okänd supporter i sin blogg för fem år sedan:

"När Frölunda sedan kom in på isen genom det stora indianhuvudet insåg jag att det faktiskt hände på riktigt, och att jag snart skulle få se min första elitseriematch på nästan två år."

Och så här (sär)skriver en annan:

"...vi satt där Frölunda kommer ut ur indianhuvudet och plötsligt small det av en bomb lät det som, men det var bara fyrverkeri som de hade när frölunda laget kommer ut!!! ha ha men vi skrek som fan för vi blev skit rädda."

Det omtalade huvudet ger också upphov till många minnen . På svenskafans.se beskrevs Fans Day 2007 såhär:

"En efter en presenterades spelarna då dom åkte in genom Indianhuvudet. Störst jubel fick, inte helt oväntat kanske, Frölundas flygande finländare Tomi Kallio".

Men det är förstås inte bara guld och gröna skogar:

"I matchen Frölunda-Rögle i går orkar inte ens alla Frölundaspelare åka full fart ut genom indianhuvudet före matchstart. Per-Johan Axelsson, en spelare och person jag respekterar, var så jävla slö i just den sekvensen att jag retade upp mig ordentligt från matchstart." skrev en Luleåsupporter i sin blogg under säsongen 2009.

 

Imorgon skrivs alltså ny historia.

 

 

 

Karma när den är som bäst?

Det känns som att Leksandsförlusten knackade på dörren och sa förlåt.


Idag känner jag mig glad. Nästan löjligt sådan. Igår fick jag se mitt Frölunda tugga sig igenom två perioder för att sedan gå segrande ur en match de kanske inte borde ha vunnit. Bortaplan, stundtals ofokuserat, 19 skott. Det känns som att Leksandsförlusten knackade på dörren och sa förlåt. Karma när den är som bäst.

Jag kan inte heller sluta titta på tabellen. En vackert slingrande tvåa framför Göteborgarna och ärkerivalerna under strecket. Visserligen i en tight serie -  men  just därför som jag passar på att titta. Noga.

I övrigt: Linus Fernström är bäst på plan. Hemma framför TVn sitter vi och gnäller för att han alltid tycks gå ner på knä. Kort därefter gör han räddning efter räddning med benskyddet mot isen. Jag tror vi ska sluta gnälla.

Johan Rylander är bäst på nätet. Eller vad sägs om denna personliga inblick om en dag med Frölunda på bortamatch? Lasu läser Ninas Resa, Dick spelar biljard på mobilen istället för uppvärmning och Figge använder inte strumpor.  På söndag får vi läsa hela reportaget i GP!

Till sist: Fick en trevlig överraskning i morse när jag kom på att jag bytt ut Skrbek mot Ahnelöv i mitt Dreamteam precis innan uppehållet. Här rullar (höhö) pengarna in. Om nu någon skulle bry sig.

Hockeyrim: Luleå - Frölunda

Nu introducerar jag den nya genren Hockeyrim. Du kan se det som en uppvärmning inför julklapparna eller som en genialiskt journalistiskt karriärsdrag. Innehållet är naturligtvis hockey och jag är lika opartisk som vanligt.

 

Äntligen tisdag! Min längtan har varit stor

Under ett meningslöst avbrott för Euro Hockey Tour

Ikväll väntar Luleå, i sitt nordliga land

sugna på revansch efter att guldet blev till sand

Men Bulan och Rönnqvist  får slå sina huvuden ihop

för en indian ger inte upp för att arenan heter Coop

Nej, ikväll blir förlusten större än ni tror

för Bellissimo, Fabricius, Chris Abbott och hans bror

Tre poäng och sedan höjer vi glasen

dansar och sjunger, vem fan är Linus Klasen?

 

 

So far so good? En kort resume av SHLs viktigaste

Jag har varit en ganska usel hockeybloggare. Och jag har heller inte någon vidare ursäkt. Men jag har varit en desto bättre hockeysupporter:  Ett par livematcher har hunnits med och jag sparkade inte sönder någon dörr efter den numer klassiska 47-skotts-drabbningen mot Leksand. Rätt bra jobbat va? 

Jag kan försöka kompensera min frånvaro med en liten sammanfattning:

Bästa ögonblicket: Joels första mål

Det händer något magiskt när Scandinavium exploderar. Speciellt när den exploderar för att den omåttligt populära lagkaptenen avslutar en 18 (nästan 19) matcher lång måltorka med ett avgörande i slutminuten.  Och gladast blev förstås Joel själv.

Största bluffen: Superräddningen

LHCs Christian Engstrand har hyllats till skyarna för sin piruetträddning mot HV71 i Omgång 8. Jag instämmer i lovorden - det är ett underhållande ingripande. Men är det verkligen menat som en räddning?

Bästa ironin: David Petrasek om Kevin Kapstad efter Andreas Jämtins matchstraff

- Han kommer nog att vara ute länge, en månad är han nog borta efter den tacklingen.

Vidare kommentar är överflödig.

Största flinet: Mathis Olimb

I idol verkar Kevin Walker vara tittarnas nummer ett. Men när det gäller Idrotts-Sveriges största och mest ständiga flin får han se sig själv som god tvåa. Mathis Olimb ler alltid.

Oraklet har talat.

Det krävs en unik förmåga att kunna nå framgång med att spela efter sina egna resurser. Örebro HK gör det bra - men så förbaskat tråkigt det ser ut från "andra sidan".

För ett par omgångar sedan sa jag till min mor, som då var mitt matchsällskap, att hämta en lapp och skriva ner att Robin Figren kommer att avgöra SM-finalen i vår. Så att ingen ska glömma vem som sa det först, ni vet. Av någon anledning var jag då seriöst övertygad om saken.

Efter gårdagen är jag om möjligt ännu mer säker.

"Figge" har sedan tidigare visat att han har kreativiteten och lekfullheten som krävs för att våga göra det avgörande målet. Igår bevisade han också att han besitter förmågan att sätta dit den. Oavsett vinkel.

Övrigt om matchen? Tja, som trogen supporter av Ljungskile SK är jag den som i alla lägen försvarar temposänkande spel. Det krävs en unik förmåga att kunna nå framgång med att spela efter sina egna resurser (skämtsamma kommentarer om resurser och LSK undanbedes tacksamt). Örebro HK gör det bra - men så förbaskat tråkigt det ser ut från "andra sidan".

Jag tänkte också kommentera domarinsatsen. Men jag tror jag struntar i det.

Behövs det verkligen tid, Roger?

"Gårdagens mål från Andreas klubba är i alla fall ett optimistiskt plåster på ett just nu snabbt läkande sår."

Roger Rönnbergs nya Frölunda bad om tid och tålamod. Omgivningen gav ett outtalat medgivande. Frölunda Indians ska vara en guldkandidat - i framtiden. Men igår bad inte det nya Göteborgslaget om någonting. Istället tog de för sig.

De tog mästarna.     

Som supporter satt jag med en märklig kombinerad känsla av stolthet och beundran. Ovant men förstås mycket angenämt. Jag ska nog kunna lära mig att tro på det här laget. För jag behöver något som kan bota den djupt ingrodda pessimismen.

" Jaha. Då får de snart in en till. Och sen trycker de in en kvittering i slutminuten och vinner på straffar."

Heter medicinen Johnson d.y?

Nja. Nya Frölunda är en lagmaskin. Det var länge sedan så många kedjor fungerade på en och samma gång.

Men gårdagens mål från Andreas klubba är i alla fall ett optimistiskt plåster på ett just nu snabbt läkande sår.

Min teori: Tommy Åström-syndromet.

Det höga biljettpriset är dock en faktor som inte kan ignoreras. Speciellt inte när det vardagliga och bekväma kvällsmackahockeymyset kostar mindre och mindre.

 

Jag sitter i Tv-soffan och tror att jag har svaret på SHLs heta publikfråga rakt framför mig. Här kan jag höra snacket, sappa över till en annan arena under powerbreaket, äta en apelsin. Efter matchen kan jag dessutom sitta kvar på min plats och slappa resten av kvällen.

 

Wikegård undrar varför en framröstad nationalsport drar så lite publik. Jag misstänker att det är så mycket nationalsport att det är mer vardag än fest. Hockeyupplevelsen hemma är helt enkelt för bra. Cmore levererar ett alldeles för starkt alternativ.

 

Det är iallafall vad jag väljer att tro på. För jag vägrar att tro på teorin om för många omgångar. Femtiofem dagar med förväntan är inte en enda dag för mycket. Till dig som hävdar annat kan jag rekommendera solbadning i Kiruna.  Det sker inte så ofta har jag hört.

 

Det höga biljettpriset är dock en faktor som inte kan ignoreras. Speciellt inte när det vardagliga och bekväma kvällsmackahockeymyset kostar mindre och mindre. Men när Frölunda sänker priset till det halva lockar de ändå inte mer än dryga 8 000.

 

Jag avslutar därför med en uppmaning till de stora sponsorerna: bjud in till gratis hockey i hela landet under en full omgång.  Då kan vi reda ut om kostnadsfrågan verkligen är problemet.

 

Tills dess skyller jag på en lysande Tommy Åström och co.

Drömmemoarer

Jättelång kö utanför Akademibokhandeln i Nordstan just nu. Tydligen ska Morrisey signera sin bok. Jag märker att jag har dålig koll på musikvärlden.  För Lasse Granqvists memoarer skulle jag dock stå längst fram i kön.

Serielunken existerar inte här

"Mitt favoritögonblick från matchen är när Oliver Bohm slår klubban mot målramen i ånger och frustration. Han slarv var rent ut sagt idiotiskt. Men klubbslaget låter mig tro att det kommer dröja innan han gör samma blunder igen."

Vilken match!

Och då syftar jag inte på målfesten på Friends. Nej, jag pratar naturligvis om nagelbitaren i Göteborg. Ännu en gång är jag beredd att hävda att någon så kallad serielunk inte existerar.

Jag såg tillställningen i en tillbakalutad position i soffan. En ställning som på något vis symboliserade lagets insats. Tryggt och stabilt men plötsligt alldeles för bekvämt och tillslumrande.

Bäst? Poängkung Andreas samarbete med Collberg i all ära, men mitt favoritögonblick från matchen är när Oliver Bohm slår klubban mot målramen i ånger och frustration. Han slarv var rent ut sagt idiotiskt. Men klubbslaget låter mig tro att det kommer dröja innan han gör samma blunder igen. Som någon sagt: det är okej att göra misstag så länge du lär dig av dem. Det såg ut som Bohm lärde sig något.

Jag måste också skriva några tecken om Pierre Johnssons nya kontrakt. Jag är inte en  person som blir rörd av ditten och datten. Men när hårt arbete och målmedvetenhet lönar sig blir jag lite glad i hjärtat. Hoppas vi får se Pierre i matchställ snart.

Ikväll tippar jag på en jämn match på Hovet, fortsatt målproduktion från LHC-fabriken och är det inte dags för en HV-seger snart?

Ingen korv för Figren

Nu är det officiellt. Robin Figren har tillkännagivit på sin instagram att han inte kommer att vara en varmkorv under årets halloween.  Frågan är vad Frölundas anfallskreatör ska hitta på istället? Mitt förslag är att klä ut sig till #20. Då får vi nog se poäng från den tröjan också...

Välkommen till Hockeyboken!

"Underbar stad när det blåser så kallade kaffevindar från fabriken. Inte fullt lika underbar när Frölunda har åkt ut i kvarten samma kväll som FBK vunnit sin. "

Okej. Hej.

Jag kan visst inte hålla mig borta från att skriva om världens bästa sport. Det här projektet har jag valt att kalla för Hockeyboken. Anledningen är att det är lite som en dagbok. Fast bara om hockey.  

Vem är jag då? Det får nog tiden utvisa lite grann tror jag. Men i grund och botten är jag en hockeyfantast. Nörd om du så vill. Jag har följt elitserien eller SHL som det numera heter i nästan femton år. Det innebär att jag vet hur det såg ut när Brynäs avgjorde mot Modo 1999. Och att jag spricker upp i ett leende om någon säger Pat Jablonski. (...och att jag stavade hans namn rätt på första försöket... utan att googla.)

Och vem är du då? Du gillar med största sannolikhet svensk hockey. Förmodligen har du ett favoritlag som du följer i vått och torrt. Du tycker också om att diskutera hockey, allt från snygga mål, roliga twitterdiskussioner till hur HV egentligen ska vända det här.

Jag räknar inte med att du ska komma ihåg Pat Jablonski.

Eller att HV egentligen ska vända det här.

Jag håller själv på Frölunda. Och det gör jag alldeles för mycket för att kunna vara opartisk i ett sådant här sammanhang. Men den här bloggen kommer inte bara handla om mina indianer för det. Bara så att vi har det avklarat.

SÅ. Idag är det måndag. Det innebär:  ingen SHL hockey. Ett stort tomrum förstås. Underhållningsalternativet är Dessertmästarna på femman klockan åtta. Det får nog gå.

Undra vem som är SHL:s dessertmästare? Kanske Växjös David " vilket jävla mål" Åslin. Det han rörde ihop mot Färjestad var inget annat än en riktigt godsak.

Det kan nog till och med vännerna i Karlstad hålla med om.

Annars är ju Sebastian Collberg en pudding.

Jag har faktiskt vänner i Karlstad. Jag bodde där i tre och ett halv år under min studietid. Underbar stad när det blåser så kallade kaffevindar från fabriken. Inte fullt lika underbar när Frölunda har åkt ut i kvarten samma kväll som FBK vunnit sin.
 
Det får bli allt för nu.