Blir ett litet inlägg här. Känner alltid av ett större skrivbehov efter en förlust. Kanske för att det är lättare att analysera och tycka när det finns något att kritisera. Kanske för att jag känner mig mer hemma i förlustkänslan. Jag vet inte riktigt hur man ska reagera på en segersvit utan att börja tjoa om SM-guld och hur fantastiskt allt och alla är.
Fast egentligen ska jag nog varken analysera eller kritisera. Orsaken till förlusten är rätt uppenbar i mina ögon: Luleå är starka, snabba och revanschsugna. VF orkar inte stå emot - tills 1-2 äntligen kommer. Då gör de det som blivit lite av säsongens signum. De kommer igen. Frölunda-vi ger oss aldrig! Den mentaliteten leder till att dåliga insatser och förluster ändå för med sig poäng. Det är rätt imponerande.
(Okej, nu är jag otäckt nära ett litet SM-gulds-tjoande ändå. )
För övrigt vill jag också hylla lagets karisma utanför isen. Roger själv är en hyvens kille som med glimt och enormt kunnande radar upp klockrena citat. Gårdagens om Klasen och Bandy fick mig att le trots att jag inte hunnit bearbeta straffinsläppet. Sedan har vi Figren som via Twitter ger oss fans en utförlig förklaring till sitt personliga straff.
Och Dick A är... ja, han är Dick A.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar