Oraklet har talat.

Det krävs en unik förmåga att kunna nå framgång med att spela efter sina egna resurser. Örebro HK gör det bra - men så förbaskat tråkigt det ser ut från "andra sidan".

För ett par omgångar sedan sa jag till min mor, som då var mitt matchsällskap, att hämta en lapp och skriva ner att Robin Figren kommer att avgöra SM-finalen i vår. Så att ingen ska glömma vem som sa det först, ni vet. Av någon anledning var jag då seriöst övertygad om saken.

Efter gårdagen är jag om möjligt ännu mer säker.

"Figge" har sedan tidigare visat att han har kreativiteten och lekfullheten som krävs för att våga göra det avgörande målet. Igår bevisade han också att han besitter förmågan att sätta dit den. Oavsett vinkel.

Övrigt om matchen? Tja, som trogen supporter av Ljungskile SK är jag den som i alla lägen försvarar temposänkande spel. Det krävs en unik förmåga att kunna nå framgång med att spela efter sina egna resurser (skämtsamma kommentarer om resurser och LSK undanbedes tacksamt). Örebro HK gör det bra - men så förbaskat tråkigt det ser ut från "andra sidan".

Jag tänkte också kommentera domarinsatsen. Men jag tror jag struntar i det.

Behövs det verkligen tid, Roger?

"Gårdagens mål från Andreas klubba är i alla fall ett optimistiskt plåster på ett just nu snabbt läkande sår."

Roger Rönnbergs nya Frölunda bad om tid och tålamod. Omgivningen gav ett outtalat medgivande. Frölunda Indians ska vara en guldkandidat - i framtiden. Men igår bad inte det nya Göteborgslaget om någonting. Istället tog de för sig.

De tog mästarna.     

Som supporter satt jag med en märklig kombinerad känsla av stolthet och beundran. Ovant men förstås mycket angenämt. Jag ska nog kunna lära mig att tro på det här laget. För jag behöver något som kan bota den djupt ingrodda pessimismen.

" Jaha. Då får de snart in en till. Och sen trycker de in en kvittering i slutminuten och vinner på straffar."

Heter medicinen Johnson d.y?

Nja. Nya Frölunda är en lagmaskin. Det var länge sedan så många kedjor fungerade på en och samma gång.

Men gårdagens mål från Andreas klubba är i alla fall ett optimistiskt plåster på ett just nu snabbt läkande sår.

Min teori: Tommy Åström-syndromet.

Det höga biljettpriset är dock en faktor som inte kan ignoreras. Speciellt inte när det vardagliga och bekväma kvällsmackahockeymyset kostar mindre och mindre.

 

Jag sitter i Tv-soffan och tror att jag har svaret på SHLs heta publikfråga rakt framför mig. Här kan jag höra snacket, sappa över till en annan arena under powerbreaket, äta en apelsin. Efter matchen kan jag dessutom sitta kvar på min plats och slappa resten av kvällen.

 

Wikegård undrar varför en framröstad nationalsport drar så lite publik. Jag misstänker att det är så mycket nationalsport att det är mer vardag än fest. Hockeyupplevelsen hemma är helt enkelt för bra. Cmore levererar ett alldeles för starkt alternativ.

 

Det är iallafall vad jag väljer att tro på. För jag vägrar att tro på teorin om för många omgångar. Femtiofem dagar med förväntan är inte en enda dag för mycket. Till dig som hävdar annat kan jag rekommendera solbadning i Kiruna.  Det sker inte så ofta har jag hört.

 

Det höga biljettpriset är dock en faktor som inte kan ignoreras. Speciellt inte när det vardagliga och bekväma kvällsmackahockeymyset kostar mindre och mindre. Men när Frölunda sänker priset till det halva lockar de ändå inte mer än dryga 8 000.

 

Jag avslutar därför med en uppmaning till de stora sponsorerna: bjud in till gratis hockey i hela landet under en full omgång.  Då kan vi reda ut om kostnadsfrågan verkligen är problemet.

 

Tills dess skyller jag på en lysande Tommy Åström och co.

Drömmemoarer

Jättelång kö utanför Akademibokhandeln i Nordstan just nu. Tydligen ska Morrisey signera sin bok. Jag märker att jag har dålig koll på musikvärlden.  För Lasse Granqvists memoarer skulle jag dock stå längst fram i kön.

Serielunken existerar inte här

"Mitt favoritögonblick från matchen är när Oliver Bohm slår klubban mot målramen i ånger och frustration. Han slarv var rent ut sagt idiotiskt. Men klubbslaget låter mig tro att det kommer dröja innan han gör samma blunder igen."

Vilken match!

Och då syftar jag inte på målfesten på Friends. Nej, jag pratar naturligvis om nagelbitaren i Göteborg. Ännu en gång är jag beredd att hävda att någon så kallad serielunk inte existerar.

Jag såg tillställningen i en tillbakalutad position i soffan. En ställning som på något vis symboliserade lagets insats. Tryggt och stabilt men plötsligt alldeles för bekvämt och tillslumrande.

Bäst? Poängkung Andreas samarbete med Collberg i all ära, men mitt favoritögonblick från matchen är när Oliver Bohm slår klubban mot målramen i ånger och frustration. Han slarv var rent ut sagt idiotiskt. Men klubbslaget låter mig tro att det kommer dröja innan han gör samma blunder igen. Som någon sagt: det är okej att göra misstag så länge du lär dig av dem. Det såg ut som Bohm lärde sig något.

Jag måste också skriva några tecken om Pierre Johnssons nya kontrakt. Jag är inte en  person som blir rörd av ditten och datten. Men när hårt arbete och målmedvetenhet lönar sig blir jag lite glad i hjärtat. Hoppas vi får se Pierre i matchställ snart.

Ikväll tippar jag på en jämn match på Hovet, fortsatt målproduktion från LHC-fabriken och är det inte dags för en HV-seger snart?

Ingen korv för Figren

Nu är det officiellt. Robin Figren har tillkännagivit på sin instagram att han inte kommer att vara en varmkorv under årets halloween.  Frågan är vad Frölundas anfallskreatör ska hitta på istället? Mitt förslag är att klä ut sig till #20. Då får vi nog se poäng från den tröjan också...

Välkommen till Hockeyboken!

"Underbar stad när det blåser så kallade kaffevindar från fabriken. Inte fullt lika underbar när Frölunda har åkt ut i kvarten samma kväll som FBK vunnit sin. "

Okej. Hej.

Jag kan visst inte hålla mig borta från att skriva om världens bästa sport. Det här projektet har jag valt att kalla för Hockeyboken. Anledningen är att det är lite som en dagbok. Fast bara om hockey.  

Vem är jag då? Det får nog tiden utvisa lite grann tror jag. Men i grund och botten är jag en hockeyfantast. Nörd om du så vill. Jag har följt elitserien eller SHL som det numera heter i nästan femton år. Det innebär att jag vet hur det såg ut när Brynäs avgjorde mot Modo 1999. Och att jag spricker upp i ett leende om någon säger Pat Jablonski. (...och att jag stavade hans namn rätt på första försöket... utan att googla.)

Och vem är du då? Du gillar med största sannolikhet svensk hockey. Förmodligen har du ett favoritlag som du följer i vått och torrt. Du tycker också om att diskutera hockey, allt från snygga mål, roliga twitterdiskussioner till hur HV egentligen ska vända det här.

Jag räknar inte med att du ska komma ihåg Pat Jablonski.

Eller att HV egentligen ska vända det här.

Jag håller själv på Frölunda. Och det gör jag alldeles för mycket för att kunna vara opartisk i ett sådant här sammanhang. Men den här bloggen kommer inte bara handla om mina indianer för det. Bara så att vi har det avklarat.

SÅ. Idag är det måndag. Det innebär:  ingen SHL hockey. Ett stort tomrum förstås. Underhållningsalternativet är Dessertmästarna på femman klockan åtta. Det får nog gå.

Undra vem som är SHL:s dessertmästare? Kanske Växjös David " vilket jävla mål" Åslin. Det han rörde ihop mot Färjestad var inget annat än en riktigt godsak.

Det kan nog till och med vännerna i Karlstad hålla med om.

Annars är ju Sebastian Collberg en pudding.

Jag har faktiskt vänner i Karlstad. Jag bodde där i tre och ett halv år under min studietid. Underbar stad när det blåser så kallade kaffevindar från fabriken. Inte fullt lika underbar när Frölunda har åkt ut i kvarten samma kväll som FBK vunnit sin.
 
Det får bli allt för nu.