torsdag 17 oktober 2013

Min teori: Tommy Åström-syndromet.

Det höga biljettpriset är dock en faktor som inte kan ignoreras. Speciellt inte när det vardagliga och bekväma kvällsmackahockeymyset kostar mindre och mindre.
 
Jag sitter i Tv-soffan och tror att jag har svaret på SHLs heta publikfråga rakt framför mig. Här kan jag höra snacket, sappa över till en annan arena under powerbreaket, äta en apelsin. Efter matchen kan jag dessutom sitta kvar på min plats och slappa resten av kvällen.
 
Wikegård undrar varför en framröstad nationalsport drar så lite publik. Jag misstänker att det är så mycket nationalsport att det är mer vardag än fest. Hockeyupplevelsen hemma är helt enkelt för bra. Cmore levererar ett alldeles för starkt alternativ.
 
Det är iallafall vad jag väljer att tro på. För jag vägrar att tro på teorin om för många omgångar. Femtiofem dagar med förväntan är inte en enda dag för mycket. Till dig som hävdar annat kan jag rekommendera solbadning i Kiruna.  Det sker inte så ofta har jag hört.
 
Det höga biljettpriset är dock en faktor som inte kan ignoreras. Speciellt inte när det vardagliga och bekväma kvällsmackahockeymyset kostar mindre och mindre. Men när Frölunda sänker priset till det halva lockar de ändå inte mer än dryga 8 000.
 
Jag avslutar därför med en uppmaning till de stora sponsorerna: bjud in till gratis hockey i hela landet under en full omgång.  Då kan vi reda ut om kostnadsfrågan verkligen är problemet.
 
Tills dess skyller jag på en lysande Tommy Åström och co.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar